söndag, februari 28
lördag, februari 27
fredag, februari 26
torsdag, februari 25
måndag, februari 22
Ute och smyger i skogen för att hitta lite lunch...
Publicerad av Steve kl 13:40 0 glada kommentarer
En liten uppmaning:
Till alla er som tänkt köpa en sån där mysig virkad Sverige-mössa med roligt mönster ("gul-blå och svart, vad fräsch det är med svart oxå!") som alla har i OS - gör inte det. Ni blir inte Björn Ferry bara för att ni har en mössa på huvudet.
Och ännu värre, till alla dom som har tänkt att virka ihop sin egen - tänk till lite.
Tack för ordet.
Publicerad av Steve kl 10:08 3 glada kommentarer
söndag, februari 21
lördag, februari 20
fredag, februari 19
torsdag, februari 18
Jobbigt konstaterande:
Fjällaporna har ö v e r l ä g s e t snyggast hockeytröjor i OS.
Sagolikt.
Publicerad av Steve kl 21:35 0 glada kommentarer
tisdag, februari 16
måndag, februari 15
söndag, februari 14
lördag, februari 13
fredag, februari 12
torsdag, februari 11
Public Service, allt är förlåtet!
Idag lanserade SVT sin Play-applikation för aJfån vilket bland annat innebär följande livsförbättrande vardagsrevolutioner:
1) Jag kan titta på Carl Jan Granqvist framtänder när jag vill.
2) Jag kan lyssna på Fredrik Lindströms störiga röst när jag vill.
3) Jag kan följa OS live var som helst även om jag inte vill.
Till sist en uppmaning till Eva Hamilton: Höj licensen till 50 kronor om dagen så nyss nämnda personer får en egen talk-show som sänds 5-7 dagar i veckan.
Publicerad av Steve kl 09:13 0 glada kommentarer
onsdag, februari 10
Dessa människor trollbinder 6 miljoner svennar. Bra eller anus?
Publicerad av Steve kl 22:20 2 glada kommentarer
tisdag, februari 9
måndag, februari 8
söndag, februari 7
Stating the Obvious:
Bara för att man (läs Alex) blir farsa slutar inte förmågan att iaktta och kritisera idioti att upphöra. Tvärt om, den verkar vara bättre än på hyffsat länge.
This too shall pass (länk).
Publicerad av Steve kl 23:12 0 glada kommentarer
lördag, februari 6
fredag, februari 5
onsdag, februari 3
Justice, at last:
Så fick han då äntligen den upprättelse han alltid förtjänat, denna underbart underhållande och försiktigt arroganta mediapionjär. Att han sedan länge ser bloggen som ett viktigt arbetsinstrument visar inte bara på en klädsam insikt hur saker och ting funkar på riktigt utan ger oss dödliga också en fingervisning om vad som kommer att avgöra valet i höst.
(Ja just det ja älskling, det är ju sånt där jävla val i år, ser du till att poströsta på den där käcka Sverigedemokraten åt mej för jag har tröttnat på kajalhaggan och fyller du på min tiolitershink med Chill Out när du ändå är uppe och hasar runt i mysbrallorna?)
Beware kajalhagga, something wicked your way come.
Publicerad av Steve kl 23:43 0 glada kommentarer
tisdag, februari 2
Bara en liten reflektering:
Sitter på Orlandos internationella flygplats i vad många skulle kalla kapitalismens högborg. Här finns det fler restauranger, hotell och nöjesparker per capita än Per Schlingmann nånsin kan diktera ihop men ändå lämnar man det här stället med en lätt bestört känsla. Den här jävla flygplatsen får en nämligen raskt att längta till perången i Stråssa för satan vad Sovjet det är här. Tältmunnen infinner sej omgående efter man har passerat genom den rigorösa säkerhetskontrollen där man får sleva av sej dosorna och sniffa duktigt på gubben framför i kön, inte helt oväntat en tysk med proper plusmeny och ett par riktigt gamla Nike-pluggar. Två sinnen utraderade (mun & näbb).
Den gamla vännen högstadieångesten infinner sej oxå ganska omgående när man kommer till gaten där möblerna ser ut som något vaktmästarna på Stadskogsskolan skulle vara grymt stolta över och heltäckningsmattan är, ja helt enkelt, inte med oss längre. Antal barer? Noll. Antal kiosker som säljer tuggummi? Noll. Och nej, det här är inget U-landsproblem. Det måste hända saker. Obama Hussein - låna upp 1000 miljarder till är du snäll.
Under tiden går jag in på dass (350 meter från gaten) och sandblästrar hela kroppen så man kanske känner sej lite fräschare sen. Nästa gång ska jag flyga in till Washington och sträckköra 12 timmar med rymdskeppet - det är garanterat något som skänker tillfredsställelse iaf. Till skillnad från denna mänskliga förnedring av smått sadistiska mått.
Dags att hoppa på planet. Sitter garanterat bredvid tysken som var framför mej i kön.
Standard procedure.
Hej då Florida.
Du var min vän, nu hatar jag dej.
Publicerad av Steve kl 03:14 0 glada kommentarer
Samtidigt på parkeringsplatsen: ett vinrött rymdskepp blir bortbogserat
Publicerad av Steve kl 01:43 0 glada kommentarer