Bara en liten reflektering:

Sitter på Orlandos internationella flygplats i vad många skulle kalla kapitalismens högborg. Här finns det fler restauranger, hotell och nöjesparker per capita än Per Schlingmann nånsin kan diktera ihop men ändå lämnar man det här stället med en lätt bestört känsla. Den här jävla flygplatsen får en nämligen raskt att längta till perången i Stråssa för satan vad Sovjet det är här. Tältmunnen infinner sej omgående efter man har passerat genom den rigorösa säkerhetskontrollen där man får sleva av sej dosorna och sniffa duktigt på gubben framför i kön, inte helt oväntat en tysk med proper plusmeny och ett par riktigt gamla Nike-pluggar. Två sinnen utraderade (mun & näbb).
Den gamla vännen högstadieångesten infinner sej oxå ganska omgående när man kommer till gaten där möblerna ser ut som något vaktmästarna på Stadskogsskolan skulle vara grymt stolta över och heltäckningsmattan är, ja helt enkelt, inte med oss längre. Antal barer? Noll. Antal kiosker som säljer tuggummi? Noll. Och nej, det här är inget U-landsproblem. Det måste hända saker. Obama Hussein - låna upp 1000 miljarder till är du snäll.

Under tiden går jag in på dass (350 meter från gaten) och sandblästrar hela kroppen så man kanske känner sej lite fräschare sen. Nästa gång ska jag flyga in till Washington och sträckköra 12 timmar med rymdskeppet - det är garanterat något som skänker tillfredsställelse iaf. Till skillnad från denna mänskliga förnedring av smått sadistiska mått.

Dags att hoppa på planet. Sitter garanterat bredvid tysken som var framför mej i kön.
Standard procedure.

Hej då Florida.
Du var min vän, nu hatar jag dej.